ein baum werden
vögel zu gast haben
das wäre was

worauf man sich freuen könnte

Med det här lätta, nästan lekfulla tonfallet talar Elfriede Gerstl i dikten ”schöner tot sein” i diktsamlingen ”mein papierener garten” om döden. Att bli ett träd som gästas av fåglar, det vore något som man kunde glädja sig åt. Gerstl är helt sin egen originella fågellätta person i dikterna, fast samtidigt finns det i många av dem tydliga spår och stämningar av Wien, das ewige Wien och det centraleuropeiska - Hofmannsthals ”österreichisch-katholische Leichtigkeit” och ”varats olidliga lätthet” i Kunderastil.

Elfriede Gerstl är född 1932 i Wien. Länge har hon som poet fört ett slags skuggtillvaro, kanske för att tiden ännu inte varit mogen för hennes verk. Men på senare år har hon fått flera prestigefyllda utmärkelser som till exempel Georg Trakl-priset och Erich Fried-priset. Hon skriver inte enbart poesi utan också essäistik och romaner som den ännu i skuggan levande ”Spielräume”.

Rösten som talar i dikterna är ofta lågmäld, men alls inte ”slätkammad”. Det vimlar av uppnosiga djärva ironiska stänk. Gerstl arbetar med små små medel, ibland är de som obetydliga krusningar på en vattenyta eller lite löst omkringflygande fjun och småstrån. Hon driver gärna med sig själv, med sina svagheter, människans tillkortakommanden. Hon gör det med lätt hand, utan hårdhet. Ofta möter hon livets stora frågor lite ”ur ögonvrån” eller ”på snedden”.

mitten im tiefsten gehirn
wo es mausgrau ist tickt
manchmal ein minisender tok tok
und schmeisst einen haufen schwingungen
zu einem nachbarsender rüber
pochpoch macht die herzmaschine drüben
und weiss woran sie ist

Sista delen i den här diktade pappersträdgården heter ”lapidarium” och den är tillägnad Gerstls kändare namne Elfriede Jelinek. De båda känner varandra sedan många år och har väl ett och annat gemensamt. Här finns till exempel titeldikten ”der papierende garten”. I den plockar Gerstl efter lynne eller sinnestämning meningar av Wittgenstein eller diktrader av Artmann. Tankesmulorna - denkkrümel - finns också här. Oefterhärmligt strör hon ut dem, fågelaktigt plockar och mumsar hon bland dem:

was willst denn noch
bist eh schon mitten in der ewigkeit

unermüdlich will ich faul sein

luxus zurückweisen
das ist luxus

Mitt bland alla de ironiska infallen och de lätta sprången rymmer många av dikterna en stor värme:

jemanden umarmen
weil er sich fürchtet
weil ich mich fürchte
weil er traurig ist
weil ich traurig bin
weil wir uns wiedersehen
weil wir abschiednehmen
jemanden umarmen
weil man es kann
jemanden umarmen
solange man es kann

Och dikten ”drohung?” är ett fantastiskt den sköras och utsattas djärva hot mot den vars hjärta är hårdare och kallare:

wenn du weggehst
flieg ich roter luftballon
für immer davon
dann hält mich keiner mehr

Fast naturligtvis kan man också läsa de här raderna som en lätt och luftig ballongdikt. För att slå en ring kring den här lilla Gerstl-introduktionen, återvänder jag till dödsmotivet i diktsamlingen. Dikten ”schöner sterben” är skriven i maj det här året, kanske är det den senast tillkomna i samlingen. Den handlar om rätten till vår egen död, rätten att dö odokumenterat, som en duva eller en mullvad. De tre första raderna ser ut så här:

einfach altmodisch sterben
undokumentiert - videofern
wie eine taube -wie ein maulwurf