Några gånger har vi här i Salongen bjudit in till vår översättarverkstad. Vi har då tillsammans arbetat med översättande av modern ukrainsk lyrik till svenska. Idag vill jag ge er två försöksöversättningar av dikter av Else Lasker-Schüler att funderas över. Kom gärna med förslag om förbättringar, för det här är bara ett steg på vägen mot en riktig form. Och baktanken är att någon förläggare ska komma förbi och ta sig an en översättning av det här stora författarskapet, eller åtminstone av någon av diktsamlingarna.

Den först dikten här är tagen ur diktsamlingen Styx och den är ur samlingen av dikter till Hans Adalbert von Maltzahn:

Orgie

Der Abend küsste geheimnisvoll
Die knospenden Oleander.
Wir spielten und bauten Tempel Apoll
Und taumelten sehnsuchtsübervoll
Ineinander.
Und der Nachthimmel goss seinen schwarzen Duft
In die schwellenden Wellen der brütenden Luft,
Und Jahrhunderte sanken
Und reckten sich
Und reihten sich wieder golden empor
Zu sternenverschmiedeten Ranken.
Wir spielten mit dem glücklichsten Glück,
Mit den Früchten des Paradiesmai,
Und im wilden Gold Deines wirren Haars
Sang meine tiefe Sehnsucht
Geschrei,
Wie ein schwarzer Urwaldvogel.
Und junge Himmel fielen herab,
Unersehnbare, wildsüsse Düfte;
Wir rissen uns die Hüllen ab
Und schrieen!
Berauscht vom Most der Lüfte.
Ich knüpfte mich an dein Leben an,
Bis dass es ganz in ihm zerrann,
Und immer wieder Gestalt nahm
Und immer wieder zerrann.
Und unsere Liebe jauchzte Gesang,
Zwei wilde Symphonien!

Orgie

Kvällen kysste hemlighetsfullt
De knoppande oleandrarna.
Vi lekte och byggde Apollontempel
Och tumlade längtansfullt
In i varandra.
Och natthimlen göt sin svarta doft
I den tryckande luftens svällande vågor,
Och århundraden sjönk
Och sträckte sig
Och radade upp sig guldklädda
Till stjärnsmidda rankor.
Vi lekte med den lyckligaste lyckan,
Med frukter från paradisets maj,
Och i Ditt rufsiga hårs vilda guld
Sjöng min djupa längtan
Skrik,
Som en svart urskogsfågel.
Och unga himlar föll ner,
Ofattbara, vildljuva dofter;
Vi slet av oss höljena
Och skrek!
Berusade av luftens must.
Jag knöt mitt liv vid ditt,
Tills det helt rann bort i dig,
Och om och om tog det gestalt
Och om och om rann det åter bort.
Och vår kärlek jublade i sång,
Två vilda symfonier!

…

Abschied

Aber du kamst nie mit dem Abend -
Ich saß im Sternenmantel.

… Wenn es an mein Haus pochte,
War es mein eigenes Herz.

Das hängt nun an jedem Türpfosten,
Auch an deiner Tür;

Zwischen Farren verlöschende Feuerrose
Im Braun der Guirlande.

Ich färbte dir den Himmel brombeer
Mit meinem Herzblut.

Aber du kamst nie mit dem Abend -
… Ich stand in goldenen Schuhen.

Avsked

Men du kom aldrig med aftonen -
Jag satt i stjärnemantel.

… När det knackade på mitt hus,
Var det mitt eget hjärta.

Det hänger nu vid varje dörrpost,
Också vid din dörr;

Bland ormbunkar slocknande eldros
I girlandens bruna.

För dig färgade jag himlen i björnbär
Med mitt hjärteblod.

Men du kom aldrig med aftonen -
… Jag stod i gyllene skor.