Salongens förord: Som trogna besökare på Salongen säkert vet har vi här slagit väldigt många slag på trumman för en översättning av Arthur Schnitzlers roman Therese. Ingenting är så tillfredsställande som när andra förfäktare för en sådan bok dyker upp och - för att blanda metaforerna - tar upp stafettpinnen i samma sak. Monica Lindgren hör till dem. Vi har tidigare presenterat ett urval kapitel ur denna roman i hennes översättning. Therese är alltså redan översatt till svenska och väntar bara på att ett förlag ska ta risken och chansen att ge ut den.

En personlig anmärkning i det sammanhanget: Många små förlag i Sverige tar varje säsong stora risker och ger ut fantastiska böcker av levande och döda författare. Kan man inte tänka sig att ett stort förlag som Bonniers eller Norstedts - båda företag som varje år får statligt stöd för sin utgivning - ser lite av ett ansvar i att ge ut denna europeiska klassiker? I samband med det, besök gärna också diskussionen kring litterär översättning här. Fler bidrag till samtalet är välkomna.

Monica Lindgren har skrivit en motivering till vad som gör Therese till en så viktig roman. Här är den.

(JS)

Varför är Therese, roman av Arthur Schnitzler, så bra?

Deutscher Taschenbuch Verlag har i juni 2008 utgivit Arthur Schnitzlers klassiker Therese, Chronik eines Frauenlebens i nyutgåva, vilket visar att det i Tyskland fortfarande finns intresse för boken, som utkom första gången 1928. Av Schnitzler har förut översatts till svenska exempelvis Liebelei, Reigen, Leutnant Gustl, Traumnovelle, Fräulein Else, men inte romanen Therese, som nu finns översatt i manuskript.

Romanen är en klassiker i den meningen, att den på ett trovärdigt och fängslande sätt beskriver känslor som människan har, oberoende av vilken tid hon lever i: ånger, samvetskval, skuld, längtan efter försoning och någon sorts mening med livet. I botten finns dessutom en stor ensamhet och längtan efter kärlek och gemenskap.

Romanen handlar framför allt om förhållandet mellan en mor och son och dess styrka är den djuplodande själsskildringen. Arthur Schnitzler var för övrigt psykiater och inspirerad av Freud.

Therese försörjer sig som guvernant i Wien i början av 1900-talet. Ensamheten driver henne i armarna på en hållningslös slarver som överger henne, när hon väntar barn. Therese vill göra abort, men modet sviker henne. Under den dramatiska natt när barnet föds, önskar hon att det ska dö och hon gör verkligen ett försök att kväva det med en kudde, men barnet överlever. Hon placerar det hos en familj på landet, besöker det sporadiskt, men har svårt att älska det. När sonen växer upp till förbrytare och hallick, vaknar inom Therese minnet av den natt då hon önskat livet av sonen och hon känner sig medskyldig. Det dramatiska slutet innebär en sorts befrielse för Therese, en sorts försoning med sonen, som varit förlorad för henne.

Thereses ställning som guvernant - hon bor i samma hus som äkta män och söner och kommer i kontakt med familjens manliga umgänge - inbjuder till erotiska eskapader och författaren låter henne också ha ett antal erotiska äventyr. I den meningen är hon en för Schnitzler typisk romanhjältinna. Hennes erotiska frigjordhet motiveras för övrigt i början av romanen, då hon blir förförd och övergiven av en ung officer. Även Thereses ensamhet, känsla av utanförskap och övergivenhet motiveras redan i romanens början genom hennes familjs upplösning. Fadern är en syfilitisk officer som blir sinnessjuk, den adliga och känslokalla modern försöker koppla ihop dottern med en greve och brodern bryter med familjen.

Romanen utspelar sig i Salzburg och Wien med omnejd under det österrikiska kesjardömets tid. Det är ett patriarkaliskt samhälle, präglat av hyckleri och dubbelmoral, som berättaren låter oss se med Thereses ögon.

Det är lätt att betrakta Therese ur ett genusperspektiv. Trovärdigt skildras hennes övergivenhet och rådvillhet under havandeskapet, samhällets intolerans och Thereses ensamma kamp för att försörja sonen, som sedan vänder sig emot henne i hat och bittra anklagelser. Som ensam kvinna, utan manlig följeslagare och i tjänande ställning ses hon som ett lovligt sexuellt byte. När hon lever ut sin sexualitet betraktas hon som lösaktig, medan männens liknande beteende accepteras av samhället.

Therese är en sorglig och rentav otäck bok, - i likhet med många av skönlitteraturens klassiker! - men den fängslar och berör. Schnitzlers skenbart oberörda, lapidariska, ibland ironiska berättarstil förstärker innehållet, så att Thereses liv ligger alldeles blottat för läsaren i hela dess tragik. Det samhälle Therese lever i tillhör en svunnen tid - guvernanter finns knappast mera - men i sin gestalt Therese ger Arthur Schnitzler liv åt ett individuellt öde som fortfarande angår oss.