Salongens andra gäst i vår översättarserie är Lev Hrytsyuk från Lviv i Ukraina. Innan han svarar på frågorna ger han oss en orienterande inledning om situationen för skönlitterära översättare i Ukraina.

Ett av de senaste numren (det från den 16 januari) av den ukrainska veckotidskriften Ukrajinskyj tyzjden som jag läser ibland har som ett av sina teman situationen med skönlitterär översättning i Ukraina. Jag fick syn på den här texten dagen efter att Salongen skickade mig sina frågor kring översättandet: en av dessa märkliga sammanträffanden av olika omständigheter som förföljer oss i det här livet.

Skapliga upplagor och låga honorar präglar samtida skönlitterär översättning i Ukraina. En kvalitetsöversättning kräver av översättaren inte bara att vara professionell och att ha talang. Ett av den ukrainska översättningens största problem idag är brist på professionella redaktörer som kan olika språk och har koll på aktuella filologiska och kulturella frågor.

Det andra stora problemet är att översättningsarbetet betalas lågt: UAH150-200 för ett tryckt ark (40 000 tryckta tecken). Även om boken ges ut tack vare ett understöd (grant) där översättarens honorar baktalat är €8–10/sida (2000 tryckta tecken) ger förlaget översättaren UAH5–20/sida och tar resten. Fast man säger frankt till översättaren: ”Hitta ett understöd först.” Så *grant * är idag grunden för ukrainsk skönlitterär översättning.

Oavsett brister vad gäller kritik och skönlitterär översättningsprocess som sådan, ett tiotal ukrainska förlag fortsätter att ge ut översatt litteratur (50 titlar per år på ett ungefär). Bestsellers (Dan Brown eller Stephen King) säljer förstås bra.

Och nybörjare ser fortfarande översättning som en mission, och inte som ett sätt att tjäna pengar. ”Det viktigaste är att se översättning som en hobby. Inte förvänta sig något. Översätta de texter som du tror ukrainsk litteratur och du själv saknar”, - säger en av de yngste översättarna idag Illja Strongovskyj (Fight Club av Chuck Palahniuk och Postverket av Charles Bukowski). ”Som de flesta saker som har med kultur att göra är översättning rent masochistisk. Men man kan hoppas på bättre tider. Och förbereda sig för de bättre tiderna: läsa språk och söka igenom i ordböcker och ”putsa” översättningen ordentligt. Så gör jag.

Och nu kommer mina svar på Salongens frågor kring översättandet.

Hur kom du in på översättarbanan?

Jag studerade engelska på Lvivs kända Skola №4 som är specialiserad just i engelska (vi läste engelska från allra första året). Jag hade flera engelsklärare men det var läraren Nadija Slobodjan som undervisade engelska och engelskspråklig litteratur under mina två sista år på skolan (när jag nog var 17-18 år) som tände mitt intresse för språk och litteratur. (Jag är också mycket tacksam mot min repetitor - lärare som ger privata lektioner hemma - Mychajlo Brylynskyj, som förberedde mig för inträdet till universitetet.) Min allra första skönlitterära översättning var Shakespeares Sonnet 66 som jag försökte tolka till vad jag då inbillade mig ett mer ”vardagligt” (dvs. inte så ”högtidligt”) språk. (Översättningen var, föstås, mycket juvenil.) Efter skolan började jag på Lvivs universitet där jag studerade vid fakulteten för internationella relationer. Där fick jag möjligheten att studera svenska hos en native speaker, vilket jag tyckte var oerhört viktigt när man läser språk. Annette Nordlund var den bästa läraren jag kunde tänka mig. Så började jag att fokusera mera på de två språken (engelska och svenska) rent professionellt.

Vilket eller vilka språk översätter du från (och till)? Hur kommer det sig att du valde just detta/dessa?

Jag översätter från och till engelska och svenska. (Professionellt översätter jag också varje dag från engelska på jobbet; jag jöbbar som journalist och redaktör för kultur- och underhållningsnyheter på den ukrainska rikskanalen ”24”.) Mitt modersmål är ukrainska. På grund av att jag bor i en sådan stad som Lviv kan jag flytande prata (och översätta från och till) polska och ryska. I skolan läste jag också tyska; på universitetet läste jag tyska, franska och tjeckiska.

Berätta lite om hur du går till väga när du översätter en roman, en novellsamling, en diktsamling. Skillnader? Likheter? Vilka steg brukar finnas med?

Jag har nog inte rätt att tala om hur det är att professionellt översätta en roman eller en novellsamling, för i bokform har jag bara gett ut Lina Ekdahls valda dikter. Jag översätter mest poesi. Dels därför att jag valt att översätta vad jag vill på min fritid (eftersom jag har ett ”eight-to-three” jobb), dels därför att jag tycker om poesi. Men jag tror att när man översätter skönlitteratur är det viktigaste ”översättningsdisciplin” och ingen brådska när det gäller den minsta detaljen. Jag skiljer inte på poesi och prosa: en bra prosa, tycker jag är rätt så poetisk, och en bra dikt kräver inte mindre ansträngning än den svåraste prosa; för mig är allt som skrivs ”fiction”.

Hur får du dina uppdrag? Tar det ena eller andra förlaget kontakt med dig eller hur går det till?

Som sagt, jag jobbar inte som professionell översättare som bara översätter skönlitteratur. Jag försökte att försörja mig enbart på översättandet men det visade sig inte vara möjligt: efter universitetet hade jag översatt två böcker för ett förlag för ”små pengar”. Priserna som förläggare föreslog (och föreslår fortfarande) var löjliga. Då började jag jobba på tevekanalen och gav mig in på poesi på fritid. I Lina Ekdahls fall var det så att jag noggrant översatt hennes dikter under ungefär ett år för att sedan hitta ett förlag som skulle vilja ge ut boken. En dag ringde en poet som jag känner och sa att ett förlag i huvudstaden Kyїv söker just en poet “från Skandinavien” för sin lyrikserie. Så gick det till. Och just nu sysslar jag med antologi över samtida göteborgsk poesi som jag tänker publicera på min blogg samt göra en presskonferens om på ett av Lvivs konstcentra. Så går det till. Nu räknar jag bara med mig själv och de projekt jag tänker ut.

Vilka är de största lockelserna eller fördelarna med översättaryrket? Nackdelar?

I Ukraina är översättaryrket som sagt mycket dåligt betalt. Man måste samtidigt översätta flera tjocka böcker (av vilka flera är kokböcker, flera är affärsböcker, och en kan vara skönlitterär) för att eventuellt kunna försörja sig. En nackdel, alltså. Jag talar hellre om fördelar med översättning, om ”driften att översätta”. Den lockar. De som gillar språk och översättning och (skön)litteratur finns ju världen över – och de kommer att fortsätta att syssla med sitt översättande hela tiden. De gillar böcker och, speciellt, ordböcker. Denna ”drift att översätta” är grunden för all aktivitet som översättare utför.

Är det betydelsefullt att kunna ställa frågor till författaren till det verk man just översätter?

Det beror på författaren. Man kan säga ”This poem speaks for itself”. Men man kan också försöka ställa frågor. Och i mitt fall visade sig de svar från författare jag fått vara mycket viktiga för en korrekt översättning. I Lina Ekdahls fall var det mycket jobb via e-post som vi gjorde innan jag kom till Göteborg för att gå igenom boken som skulle tryckas. Under fyra dagars riktigt hårt arbete gick vi igenom hela boken. (Utan detta skulle det finnas mycker mer eventuella fel i boken.) Men i de flesta fall, tror jag, är författare mycket entusiastiska när det gäller de egna verken. Det hjälper också om en författare själv översätter. Då förstår han eller hon hur viktigt det är för översättare att ha möjlighet att ställa frågor och få svar.

Vilka erfarenheter, kunskaper och egenskaper är speciellt viktiga hos en översättare av skönlitteratur?

Koncentration. Känsla för språk. Smak. Begåvning. Ärlighet. Ansvar. Vid synkrets. Utveckling. Resor.

Finns det någon översättning du gjort som på ett speciellt sätt etsat sig in i ditt minne? Kan du berätta lite om den?

Översättningen av Lina Ekdahls valda dikter var mitt första större projekt. Från början siktade jag på att ge ut översättningar i bokform. Jag älskade det jag översatt. Jag gick omkring och tänkte igenom översättningarna. Jag minns fortfarande tid och plats när vissa ukrainska fraser dök upp. Jag blev mycket nöjd med resultatet: boken blev fin, Lina kom till Lvivs bokmässa (tillsammans med ett ”gäng” andra svenskar: musikanten Martin McFaul, poeten Kennet Klemets och ljudkonstnären Isak Eldh), boken säljs bra. I framtiden tänker jag arbeta just med sådana större projekt, som antologin över samtida göteborgsk poesi som jag håller på med nu. Jag vill också att Lina Ekdahls och skulptören Pecka Söderbergs utställning kommer till Ukraina nästa höst. Då kommer jag att agera som ett slags ”kurator”. Jag vill att utställningen visas på två väletablerade gallerier (först i Kyїv och sedan i Lviv).

P.S. En ukrainsk hryvnja (UAH) idag = en svensk krona på ett ungefär.