Salongen har bjudit in ännu en översättare till samtal kring översättandets vardag och förunderligheter - välkommen hit Kristina Rotkirch!

Hur kom du in på översättarbanan?

Som kulturredaktör på Finlands rundradio reste jag till Ryssland, uppsökte författare, översatte intervjuerna och så småningom också kortare texter och noveller – det var början.

Vilket eller vilka språk översätter du från (och till)? Hur kommer det sig att du valde just detta/dessa?

Jag översätter från ryska till svenska. Det är i själva verket rätt märkvärdigt eftersom jag har studerat finska, franska och engelska och egentligen behärskar dessa språk bättre. Dragningen till Ryssland präglas av en hatkärlek-relation som – för att säga det kort – har med vår historia att göra. Dessutom har jag länge tyckt att den ryska samtidslitteraturen har varit orättvist nedvärderad och förbigången i väst.

Berätta lite om hur du går till väga när du översätter en roman, en novellsamling, en diktsamling. Skillnader? Likheter? Vilka steg brukar finnas med?

Jag översätter enbart prosa och funderar en hel del innan jag beslutar mig för att översätta en text. Det har hänt att jag avböjt en roman av en författare som jag sympatiserar med och som jag tidigare översatt p.g.a. avsnitt som varit mig totalt främmande. Sedan gäller det att hitta rätt ton och det går inte alltid med en gång. Thomas Warburton (som bl.a. översatt Joyce och Aleksis Kivi) har skrivit en fin och nyttig bok om översättandet, ”Efter 30 000 sidor”, där han ger följande råd: börja någonstans i mitten och gå inte tillbaka till den viktiga början förrän tonfallet känns rätt!

Hur får du dina uppdrag? Tar det ena eller andra förlaget kontakt med dig eller hur går det till?

När det gäller den relativt okända ryska samtidslitteraturen tänker jag mig att också mina kolleger oftast föreslår de böcker som de vill översätta. Så har det åtminstone varit för mig även om jag ibland blir kontaktad av förlagen.

Vilka är de största lockelserna eller fördelarna med översättaryrket? Nackdelar?

Den största fördelen är att få arbeta med på mycket olika sätt stimulerande texter, det är helt enkelt så roligt att översätta även när det är svårt. En annan fördel är den frihet man har i relation till sitt arbete (när inte en deadline pressar på). Nackdelar? Det är ett mycket ensamt arbete. Och dåligt betalt.

Är det betydelsefullt att kunna ställa frågor till författaren till det verk man just översätter?

Om en text innehåller något obegripligt som ingen tycks kunna förklara, ja då är det nödvändigt att vända sig till författaren. Jag minns ett märkligt uttryck i en av Boris Akunins romaner som inte ens slavisterna vid Helsingfors universitet kunde hjälpa mig med och som sedan visade sig vara något som Akunin helt enkelt själv hade hittat på! Min erfarenhet är att författarna i själva verket tycker om att bli tillfrågade.

Vilka erfarenheter, kunskaper och egenskaper är speciellt viktiga hos en översättare av skönlitteratur?

Det allra viktigaste är att behärska sitt modersmål väl och vara förtrogen med dess olika nivåer. Eftersom jag bor i Helsingfors är jag mycket medveten om att det språk som t.ex. stockholmsungdomarna talar idag är mig främmande. Lyckligtvis kan sådana luckor i viss mån kompenseras genom läsning – sedan får man klara sig genom att fråga.

Finns det någon översättning du gjort som på ett speciellt sätt etsat sig in i ditt minne? Kan du berätta lite om den?

Min absoluta favoritbok av dem jag har översatt är Leonid Tsypkins oerhört fina Dostojevskij-roman ”Sommaren i Baden-Baden”. Det var också den svåraste på grund av romanens långa slingrande satskonstruktioner. Men som hos Proust eller Claude Simon var dessa megameningar helt befogade och resultatet något av det finaste den moderna ryska prosan presterat.

Om du själv skulle få välja helt fritt, vilken bok, vilka böcker, vilket författarskap skulle du översätta då?

Det finns en mycket märklig författare idag i Ryssland, Dmitrij Bykov, som är något av en renässansgestalt: frodig, mörklockig och framför allt oerhört produktiv. Bykov skriver essäer, biografier, romaner, politiska satirer, sagor, dikter, kolumner; han är huvudredaktör för en litterär tidskrift och sitter i redaktionen för ett par andra, han drar tv-shower, uppträder i en mängd sammanhang… För sin Pasternak-biografi fick Bykov Rysslands största litterära pris, men jag skulle allra helt översätta någon av hans i grunden systemkritiska romaner som på ett fascinerande sätt blandar säregna tankegångar och fantasy-element.