…

Den här dagen inleder Salongen en ny serie. Vi kan kanske kalla den för ”Unga röster” och vi bjuder in skribenter som är mellan 15 och 20 (ungefär) hit till oss att skriva recensioner, essäer och liknande texter om europeisk litteratur. Genom detta vill fästa ytterligare en sträng vid Salongens lyra och samtidigt vill vi ge unga läsande och skrivande människor en plats att publicera sina texter. Nu lämnar jag ordet till Sara Öberg. (BZ)

Sorg

I denna finstämda kortroman tar sorg och saknad stor plats. Den unga änkan Maria sörjer Enzo, som skulle ha varit hennes make om inte en pansarvagn i krigets Afghanistan satt stopp för det.
Boken är skriven på ett nästintill fridfullt sätt. Maria är en tänkande och klok kvinna som observerar och analyserar, utan att älta och se det som hänt på ett enbart negativt sätt. Istället sörjer hon i stillhet, något som även känns i texten. Boken är lågmäld, mjuk och i vissa stunder framkallas en känsla av uppgivenhet. Krigen radas upp efter varandra och med varje krig följer nya sorger, vilket skapar en känsla av att sorgen aldrig tar slut, att det är något som man måste lära sig att leva med.

Död

Utan döden hade inte historien haft samma betydelse, i och med att hela berättelsen kretsar kring Enzos tragiska död.
Saviano skriver utförligt om krig som i Marias hemtrakter har blivit något som tillhör vardagen. Alla kvinnor går ständigt klädda i svart eftersom det alltid finns någon ung man att sörja, och gör det mot all förmodan inte det, inträffar troligtvis ett nytt dödsfall inom en snar framtid. Döden normaliseras på ett skrämmande sätt, att unga människor dödas ses inte längre som något utöver det vanliga. Istället finns döden alltid i bakgrunden och påminner om att den kan inträffa när som helst. Författaren vill möjligtvis få läsaren att uppskatta livet man fått, alternativt ta bort människors fruktan för döden. Den vackra berättelsen om paret som aldrig hann gifta sig bevisar i vilket fall som helst att människor lever kvar i andras hjärtan, även om de själva inte längre är i livet.

Kärlek

Om jag tvingades sammanfatta den här boken med ett ord skulle jag tveklöst använda ordet ”Kärlek”. För trots bokens hemska handling genomsyras texten av Marias varma kärlek till Enzo, en förälskelse som tycks omöjlig att bryta. Det är som om Enzos död tydliggör kärleken, den blir livsviktig för Maria för att överleva vardagen som fortsätter runt omkring. När det värsta inträffat går det upp för människan att kärleken är det viktigaste i livet.
Som titeln i boken tillkännager ses kärleken som dödens motsats. Efter att ha läst Marias berättelse förstår man bättre hur hon resonerar. Om döden och sorgen är så hemska som Maria berättar med blickar, känslor och tystnad kan man också förstå hur fantastisk kärleken var, eller som i Marias fall, hur fantastisk kärleken fortfarande är.