Napoleon i början av 1800-talet:
Politiken är vårt öde.
Walther Rathenau på 1900-talet:
Ekonomin är vårt öde.

Motto till förstaupplagan 1932

Malcolm Gladwell, ekonomijournalist och bästsäljarförfattare, undersöker i sin bok Outliers: The Story of Success, fenomenet framgång. Vad gör en person framgångsrik, medan en annan lever ett undanskymt liv och dör utan större notis? Hur blev Bill Gates, Eric Schmidt, Steve Jobs, Steve Ballmer med fler berömda IT-miljardärer? Den populära biografiska hjälteskildringen understryker ofta egeninitiativ och beredskapen att arbeta hårt. Gladwell menar att det är en myt. Visserligen är det viktiga förutsättningar, liksom en intelligens som ligger över genomsnittet. Men inte tillräckliga. Han tar statistik till hjälp för att analysera mönster i framgångsrika människors biografier. Hockeyspelare exempelvis. Här kan man urskilja det intressanta och ganska häpnadsväckande mönstret att unga hockeyspelare som är födda under årets första hälft är överproportionellt representerade bland de mest framgångsrika spelarna. Varför? Urvalskriterierna för unga spelare gynnar de största och kroppsligt mer mogna pojkarna som haft fler månader på sig att växa till sig. Och det försprång de har i unga år kommer sedan aldrig att hämtas in av de som är födda senare. Liknande mönster hittar Gladwell även hos IT-pionjärerna. De som hade gratis tillgång till de första pc-datorerna som revolutionerade datatekniken 1975 och var i precis rätt ålder och förstås tillbringade all sin tid med att programmera - dessa gossar fick ett försprång som höll i sig. De är födda mellan 1953 och 1955.

Jag tänkte osökt på Gladwells bok sedan jag läst den österrikiske författaren Rudolf Brunngrabers roman Karl und das zwanzigste Jahrhundert (Karl och tjugonde århundradet). Han skildrar där en uppväxt som förmodligen har stora självbiografiska drag, men han gör det utan psykologi och intresse för individuella karaktärer. Den unge Karl växer upp i Wien före första världskriget och kommer ur en fattig familj. Hans förutsättningar är inte soliga, trots att han är en intelligent pojke som läser flitigt. Som en parallell historia under romanens gång beskriver Brunngraber den stora världens rörelser och de nya upptäckter som kommer att prägla Karls liv, och alla andras som lever i denna tid. Romanens första sats:

När Frederick W. Taylor (Philadelphia) 1880 först konsekvent tänkte tanken om rationalisering, befann sig wienaren Karl Lakner ännu inte bland de levande. Det skulle bli till hans nackdel. För han hade lika gärna kunnat vara åttio. (..) Ödet hade utkorat honom, tillsammans med artonhundra miljoner andra, att delta i det hittills mest våldsamma seklet på denna jord.

Brunngraber följer Karl Lakner genom hans liv, och det står klart senast 1914 att Karl inte kommer att bli mer än historiens drivved. Detta sekel, som 1932 förstås bara hade börjat, ser inte bara krig utkämpas utan tillverkningsprocesser rationaliseras, marknadsföring och försäljning bilda nya ekonomiska grenar och en massa människor plötsligt förlora sin arbetsplats. Brunngraber låter passager som beskriver inflation, arbetslöshetstal och förändrade handelsströmmar visa hur ekonomi kan påverka den enskildes liv lika brutalt som ett krig. Det verkar knappast finnas någon större skillnad mellan en fabriksarbetare och en soldat. Medan begrepp som ära och fosterland i det stora kriget 1914 till 1918 fortfarande var de avgörande lockorden för soldatrekryteringen, kommer soldaterna i detta krig att stirra rakt in i ett maskineri där de knappast ens är lika dyrbara som kugghjul. Och efter freden i Versailles som bryter isär det Habsburgska riket vandrar en här uthungrade trashankar som inte finner något fotfäste genom Wiens gator. Karl tillbringar för övrigt också ett par år i norra Sverige, där han klarar sig ganska bra på timmerflottning och skogsarbete. Men han återvänder till Wien där han sällar sig till trashankarna efter en rad kortare arbetsinsatser i småfirmor.

Brunngraber själv klarar sig bättre än Karl Lakner. Han blir uppmärksammad för sin grafik och blir senare en av Österrikes mer kända förfatare. Under några år har särskilt en av hans romaner framgångar i Nazi-Tyskland. Brunngraber själv behövde aldrig gå i exil, men efter 1945 engagerar han sig för socialdemokratin. Det finns vissa partier i Karl und das zwanzigste Jahrhundert som man kan tänka sig låg i linje med nazisternas världsbild. Särskilt hoppet om ett enande mellan Restösterrike och Tyskland efter 1918, då de ungerska, rumänska och slaviska områdena föll bort och ett försvagat Kärnösterrike med otillräcklig ekonomisk kraft kvarstod. Brunngraber var ingen nazist, men han var socialist. De globala ekonomiska krafter som denna generation upplevde som hyperinflation och rekordarbetslöshet tolkades olika av nazisterna och socialisterna, men det fanns en skärningspunkt: att hotet var globalt, att Amerika var ett hot mot den egna livsstilen och att kapitalismen på något sätt måste tämjas eller avskaffas.
Karl und das zwanzigste Jahrhundert är en materialistisk roman från starten på det tidevarv som under 50-talet kommer att blomstra - masskonsumtion och massproduktion. I efterhand kan börschkraschen 1929 och den följande inflationen verka som initialhickningar i ett maskineri som sedan snurrar någorlunda stabilt, men vi vet sedan 2009 att systemet kan bli förkylt igen. Och i hur hög grad vi har ett personligt öde eller snarare är biografiska utfall på en fördelningskurva, som Gladwell visar, är förmodligen en fråga om tro - materialism kontra religion.