Knappt har Broder Död gripit honom med sin kalla hand och hämtat honom till sig, så vaknar Mozart upp igen - i ett kaotiskt kollektiv i utkanten av Wien. Ingenting är längre som förr, bara den gamla Stephansdomen står ännu på sin gamla plats, annars är allt främmande. Människor, gator och vanor. Hur ska han finna sig till rätta här? Den polske gatumusikern Piotr erbjuder den förvirrade kompositören kost och logi för inhopp som pianoackompanjatör, men snart märker Piotr att denne musiker är ett musikaliskt geni. Fast i övrigt är han ganska bortkommen och han begriper sig varken på den moderna tekniken eller tunnelbanan.

När Mozart märker att han hoppat över nära 200 år och att ingen vill tro på hans tidsresa, tar han sig namnet Wolfgang Mustermann och börjar studera den nya världen med stor ihärdighet. Särskilt musiken som strömmar ut från cd-spelaren, ”Mechanikum”, lockar honom. Lystet suger han åt sig alla toner och han häpnar över nya strömningar, men också över det som lever kvar av det beprövade och han gläder sig över att de flesta av hans motståndare och rivaler verkar vara glömda. På efterföljarna lyssnar han mycket uppmärksamt: Den lyriskt-milde Franz Schubert finner han säreget elegant, rätt självupptagen tycker han att den kärve Beethoven ter sig, som inte tycks bry sig ett dyft om sin publik och Chopin kan ibland vara lite långrandig i all sin harmoni.

Men den egentliga meningen med sin återfödelse ser han i fullbordandet av sitt rekviem. Den ”klåparaktiga” fortsättningen som en av hans elever gjort tycker han är outhärdlig. Bit för bit bygger han vidare på sitt ödesverk. Annat han skriver tas upp på mycket olika sätt: En musikförläggare är förbluffad, men råder honom att ”göra sig fri från Mozart”, besökarna på jazzclub däremot möter Mustermanns improvisationskraft med förbehållslöst jubel. Slutligen upptäcker en erfaren och vänligt sinnad instrumenthandlare honom och introducerar honom i samband med en välgörenhetskonsert i Wiens övre kretsar.

Men Mustermann har just då något viktigare för sig: Han har mött kärleken och den ger honom i lika mått lycka och smärta. Han känner från första stund en innerlig själslig gemenskap med Anju, men när han avslöjar sin verkliga härkomst, tror hon att han är sinnessjuk. Förtvivlad irrar han runt i staden, förorsakar en bilolycka och kommer på ”dårhus”. Sitt uppdrag förblir han dock trogen.

…

Att betrakta vårt moderna liv med en annan tids ögon är redan i sig ett nöje, för ”fordon utan hästar, ugnar utan eld, musik utan instrument, kaffe utan spis” är bara självklara för oss. Men djup och emfas når Eva Baronsky framför allt genom sin inkännande skildring av musiken som ett medium som bär mellan tider och kulturer. På ett förunderligt sätt kan hennes Mozart genom sin exeptionella musikalitet knyta an till vår moderna tid, även om hans överdådiga fantasi ganska ofta för honom in i konflikter med vardagens trivialiteter.

Denna både underhållande och djupsinniga debutroman från Berliner Aufbau Verlag gör att man ser fram emot Eva Baronskys fortsatta skrivande!

översättning Bodil Zalesky