Halsjka Hulevytj säljer frukt och grönsaker på marknaden. Hon klagar på människorna i sin omgivning, som huvudsakligen livnär sig på potatis. Som alla vet, kan man inte göra några stora pengar på potatis och om semester i sanatoriet i Truskavets kan man bara drömma. Halsjka sätter värde på varje småpeng. Därför åker hon med trådbussen. I snabbköpet på hörnet köper hon oststänger och får syn på ett glänsande mynt på gatan. Hon springer dit, tar upp myntet… och hamnar framför en lastbil.

Men äventyret slutar inte helt och hållet tragiskt för henne.

Tanja Malartjuk, den unga men redan ganska kända författarinnan från Kiev, älskar upprepningen. Det viktigaste med litteraturen är för henne ärlighet. Denna egenskap förenar hennes romanhjältar och om inte dem själva, så åtminstone sättet som de berättar sina historier på. Den naiva Kapitolina (en höna), som söker efter sin lycka i den stora staden. Den ensamma Tamara Pavlivna, hos vilken en råtta flyttat in i lägenheten på sjätte våning och som på så vis äntligen har fått någon, som hon kan tala med. Fania (en gris), som har en passion för krukväxter och som drömmer om att äntligen finna vänner. Zanka (en fjäril) som säljer piroger på stationen. Hryhorivna (en manet), den hängivna sjuksköterskan, som vårdar en patient som har en märklig dröm…

Huvudpersonerna i de å ena sidan absurda å andra sidan så vardagsnära berättelserna är typiska storstadsmänniskor. De tänker bara på de behagliga sidorna av livet och de ägnar sig i främsta rummet åt vardagliga alls inte romantiska saker. De egna känslorna är för dem ljusglimtar i livets håglösa slit och släp. Ibland betyder dessa ljusglimtar glädje, men oftare för de till besvikelser. De är smärtsamma, ibland måste man glömma dem och låtsas som om ingenting hänt, ibland fyller de en med skam.

För känslor ter sig ju ofta meningslösa mot bakgrunden av vardagens rutiner. Författarinnan reflekterar inte över varför hennes romangestalter är just så här. Detaljerat och med kärlek till de minsta handlingarna och tingen porträtterar hon dessa och iakttar noggrant vad man kan skratta åt, vad som är ofullkomligt eller vad som förtjänar vår uppmärksamhet eller är rörande – just sådant som är djupt mänskligt.

översättning från ukrainska till tyska: Karoline Gil
översättning från tyska till svenska: Bodil Zalesky