I.  läs mer »

Innan jag börjar vurma för innehållet i den här lilla boken, vill jag först ge en stor brasklapp till den person som är ansvarig för formgivningen av Pessoaböckerna som förlaget Pontes ger ut – ingen ”Margareta Marin” omnämnd.  läs mer »

Utmattad satt jag där. Och stjärnorna var där. För första gången igen, och det var första gången, som jag lade märke till detta faktum. I staden hade de aldrig funnits, stjärnor lyser inte för städer. Romantiken har man jagat bort därifrån, skyfflat undan, tagit livet av. Jag satt där, stjärnorna var där, och särskilt romantisk kände jag mig ändå inte.  läs mer »

Knappt har Broder Död gripit honom med sin kalla hand och hämtat honom till sig, så vaknar Mozart upp igen - i ett kaotiskt kollektiv i utkanten av Wien. Ingenting är längre som förr, bara den gamla Stephansdomen står ännu på sin gamla plats, annars är allt främmande. Människor, gator och vanor. Hur ska han finna sig till rätta här?  läs mer »

Två äldre damer i chica hattar rör sig i tätt samspråk framåt längs skuggsidan av Herrengasse i hjärtat av Wien, båda med iögonfallande handväskor under armen. Den ena är liten och trippar fågellätt, den andra är betydligt större och rör sig mer majestätiskt. Båda heter de Elfriede i förnamn och i efternamn heter den stora Jelinek och den lilla Gerstl.  läs mer »

Vi i Salongen gläder oss över att få presentera ännu en översättare. In på scenen träder Jonas Öhman. Vi hälsar honom välkommen.

Hur kom du in på översättarbanan?

Jag hamnade (eller, ja, hur det nu var) i Baltikum på 1990-talet, lärde mig bland annat litauiska och på den vägen är det.  läs mer »