Vi repeterar och puffar upp diktöversättarverkstadens projekt: Natalka Bilotserkivets Repetitionstid!

НАТАЛКА БІЛОЦЕРКІВЕЦЬ
ПОРА РЕПЕТИЦІЙ

наша кожна закоханість кожна тісніша та ближча
смертоносною голкою вишито флер цей і дим
поверни місяць так щоб він падав на рідне обличчя
і тремти як художник і плач як убивця над ним

це пора репетицій дерева виходять на сцену
кров старого актора стіка листопад листопад
о наївний глядачу ти віриш ця смерть достеменна
смерть завжди достеменна тебе научає Театр

і на сад що тепер помира і воскресне весною
на зів’ялі оголені плечі старої гори
і на рідне обличчя що збліднуло перед тобою
накладає мистецтво широкий підкреслений грим

це пора репетицій вже текстом великої драми
перетруджено губи ремарки горять із пітьми
хай не будуть проклятими ролі що обрано нами
ми як пізні дерева готові уже до зими

NATALKA BILOTSERKIVETS

REPETITIONSTID

varje förälskelse blir intimare och närmare
floret och dimman är broderade med en dödsbringande nål
vänd månen så att dess ljus faller på det älskade ansiktet
och darra som en målare och gråt som en mördare över det

det är repetitionstid träd uppenbarar sig på scenen
den gamle aktörens blod rinner det är november november
å naiva publik du tror den här döden är äkta
döden är alltid äkta lär Teatern dig

på trädgården som nu dör och kommer att återuppstå om våren
på det gamla bergets vissnade bara axlar
och på det älskade ansiktet som bleknat framför dig
lägger konsten en accentuerad nästan heltäckande sminkning

det är repetitionstid läpparna har för mycket
av det stora dramats text replikerna brinner ur mörkret
låt de roller vi valt slippa förbannelsen
vi är redan beredda för vintern likt de sena träden

Här följer nu Jonas Åbergs översättningsversion, som kom in genom en av Salongens bakdörrar:

För varje gång blir förälskelsen intimare och innerligare
Floret och dimman är broderade med en dödsbringande nål
Vänd månen så att dess ljus faller på det älskade ansiktet
och darra som en målare och gråt som en mördare

Det är repetitionstid och träden uppenbarar sig på scenen
den gamle aktören blöder och det är november, november
Å naiva publik som tror att den här döden är äkta!
Döden är alltid äkta lär Skådespelet dig

På trädgården som nu dör för att återuppstå om våren
på det gamla bergets vissnande och nakna axlar
och på det älskade ansikte som bleknat framför dig
lägger Konsten sin allting döljande sminkning

Det är repetitionstid men läpparna har för mycket
av Det stora dramats ord - replikerna glöder i mörkret
Låt de roller vi valt slippa kärlekens förbannelse
Vi är som träden redan förberedda för vintern.