Här kommer nu den andra intervjun i serien. Det är Harald Hultqvist som har tagit på sig uppgiften att svara för förlaget Ruin. Jag har inledningsvis fått veta att han är en av två anställda och vidare säger han att ”Ruin består av ett litet nätverk av personer som alla skulle svara en smula olika.” Harald menar dock att hans svar på det stora hela är representativa för förlaget.

Kan du berätta lite om förlaget och om vad ni ger ut för slags böcker?

Hur länge har Ruin funnits och vad hade ni för målsättningar med förlaget när ni började? Har dessa förändrats under tiden förlaget funnits?

Ruin startade som en allmänkulturell tidskrift under andra halvan av 90-talet. Tidskriften för alltjämt en tillvaro i yttersta skymundan, men vi skyller på att den fortfarande är ett barn. Totalt sex nummer på åtta år har givit oss epitetet “Sveriges mest oregelbundet utkommande tidskrift”. Förlagsverksamhet började diskuteras under 2002 och de första böckerna såg dagens ljus hösten 2003. Vi är aktiva anti-bokslukeri-aktivister, och föredrar eftertänksamt smältande av litteratur framför mångläseri. Detta gäller såväl skönlitteratur, där bestsellerismen skördar många offer, och facklitteraturen, där korvstoppningskunskaper av frågesportskaraktär ofta pressar undan analys och perspektiv som ligger utanför mittfåran. Att ge en plats åt människor, språkområden och åsikter som av en eller annan anledning är marginaliserade har hela tiden varit en uttalad målsättning. Detta har också lett till att vi inte utgivit någon litteratur översatt från engelska språket, då detta område bevakas av alla. I stället har vi riktat blicken mot bl.a. central- och östeuropa, mot Kina och inte minst mot undanskymda vrår i Sverige. Ämnesmässigt sträcker sig Ruins horisont från romaner, lyrik och dramatik till litterära essäer, samhällsanalys och nutidshistoria, eller annorlunda uttryckt humaniora i vid mening. Vi har under vår korta livstid ganska väl följt den linje som vi från början fastslagit, men beklagar ibland att vi inte hittat tillräckligt bra samhällsanalyserande litteratur, gärna av ett mera direkt politiskt slag.

Vilka av era böcker betraktar du som speciellt viktiga?

Personligen betraktar jag Bohumil Hrabals “En alltför högljudd ensamhet”, Varlam Sjalamovs “Skovelmästaren” och The Latin Kings “Texter” som de viktigaste böcker vi givit ut, av olika skäl. De andra i förlaget skulle säkerligen lyfta fram andra titlar.

Vilka yttre faktorer tror du skulle kunna förbättra läget för era böcker hos en bokköpande allmänhet i Sverige?

På det hela taget är vi ganska tillfreds med responsen på våra böcker hos de som distribuerar, alltså bokhandeln, och de som är den huvudsakliga källan till information, alltså media. Två konkreta institutioner som vi tycker oss sakna är dock en kvalificerad insäljningsorganisation för smalare litteratur av vår sort, och en heltäckande recensionskanal i tidskrifts- eller webbform. I dagsläget är man hänvisad till insäljningsföretag som antingen är mycket kostsamma eller inte riktigt håller måttet. En omfattande recensionskanal - tryckt eller på webben - skulle kunna bli en ersättning för den typ av allomfattande litteraturbevakning som dagstidningarnas kultursidor tidigare skötte, men som nu med få undantag har fått stryka på foten. Medan detta är mer eller mindre tekniska problem som känns lösbara, så finns i ett större perspektiv problemet med att “den bokköpande allmänheten” i allt mindre utsträckning är ute efter böcker som bjuder motstånd, som ställer frågor och som utvecklar tanken och känslan. I stället vill man från en bok rätt och slätt ha antingen underhållning eller information. Varför det är så och vad man kan göra åt det är nog tyvärr inte möjligt att diskutera i en enkät av detta slag.

Nej, fast det kanske kan utvecklas en sådan diskussion omkring den här intervjuserien.

Hur hittar ni era böcker?

Tidningar och tidskrifter, utländska förlagspresentationer och bokhandel, nätverk av författare och översättare som söker upp oss eller tipsar om varandra.

Vad tycker du om Salongen (om du har tittat in)? Vad vill du ge oss för råd för den fortsatta verksamheten?

Som kanske framgår av ovanstående ligger våra förlagsambitioner ganska nära Salongens idéer. Tyvärr har jag inte hunnit läsa så många av texterna, men ändå hittat ett och annat intressant. Jag har inga särskilda råd att ge, utan hoppas bara att ni fortsätter jobba, jag tror Salongen behövs.