I höstas gjorde vi en serie intervjuer med förläggare från mindre förlag med utgivning av europeisk eller östeuropeisk litteratur - förlag som ger ut böcker som hör hemma inom Salongens intresseområde. Vårt nya mål är att fortsätta den här intervjuserien in i framtiden så länge vi hittar förlag som intresserar oss och som är beredda att svara på våra frågor.

I dagens intervju besvarar Johan Ekelund frågor för förlaget Staka.

Kan du berätta lite om förlaget och om vad du ger ut för slags böcker?

Staka Bokförlag gav ut sin första bok 1998, och har därefter släppt böcker med jämna, men långa, mellanrum. Inriktning har på många vis hela tiden varit i vardande. Inga begränsningar har formulerats, men samtidigt vittnar nog böckerna om åt vilket håll förlagets, eller mina egna, intressen går. Ett tydligt spår är ett intresse för det centraleuropeiska och tyskspråkiga. Förlagets namn har en viss koppling till skidåkning, och logotypen är ett så kallat "röse".

Ger du bara ut skönlitteratur eller intresserar du dig också för andra områden?

Utgivningen har faktiskt blivit ganska spretig vad gäller genrer (vilket inte är något som jag beklagar, snarare tvärtom). Första boken som gavs ut var en grafisk roman och den senaste en essäsamling. Det är kul att jobba med olika typer av böcker. Och när det gäller läsning i allmänhet så tycker jag att det är uppfriskande att läsa olika typer av böcker. Möjligen får man ett vidare perspektiv.

Hur länge har Staka funnits och vad hade du för målsättningar med förlaget när du började? Har dessa förändrats under tiden förlaget funnits?

Sedan 1998. Målsättningen var att, bok för bok, skapa en lista med böcker av god kvalitet. Uttalad var också tanken att bygga långsamt och att se vad framtiden hade att ge. Föränderlighet var viktigt. Att helt enkelt se vart allt arbete med böckerna förde förlaget. Efter hand har jag personligen övergått till att jobba för andra förlag som förlagsredaktör, vilket givetvis påverkat den egna utgivningen. Arbetet med förlaget har på många sätt också gått hand i hand med min personliga målsättning - att jobba redaktionellt med böcker.

Vilka av dina böcker betraktar du som speciellt viktiga?

Josef Haslingers Operabalen är förlagets största satsning och på många vis den mest spännande boken. Det är ju inte var dag en tyskspråkig författare presenteras på svenska.

Ja, det är ju egentligen märkligt, men det är ju tyvärr så. På vilket sätt är Haslingers roman spännande?

Den är ett genuint försök att skildra Österrike vid millennieskiftet på ett inträngande sätt. Boken tar upp fanatism och terrorism, men handlar också om den slitna relationen mellan en far och en son. Ett översiktsdokument som också är något av en spänningsroman.

Kan du nämna några andra titlar du givit ut?

Den senaste boken var Vägen till Mitteleuropa av Björn Sandmark. I denna essäsamling om Centraleuropa, eller Mitteleuropa som det heter i Tyskland, har Björn sammanställt ett antal texter som tidigare publicerats i olika svenska dagstidningar. Men boken innehåller också ett antal nyskrivna essäer. Det handlar om litteratur, kultur och historia. Som Auster-fan bör jag väl också nämna den grafiska romanen Stad av glas av David Mazzucchelli, Art Spiegleman med flera.

Vilka yttre faktorer tror du skulle kunna förbättra läget för era böcker hos en bokköpande allmänhet i Sverige?

För mindre förlag, som inte har några större summor att lägga på marknadsföring, är all uppmärksamhet i medierna mycket viktig. Att få mer utrymme där skulle givetvis underlätta.

Hur hittar du dina böcker?

Å ena sidan snubblar jag över dem, å den andra sidan söker jag mer eller mindre medvetet hela tiden efter intressanta böcker. Jag rotar mer än gärna i bananlådorna på loppis och finner ett stort nöje i att gå omkring i boklådor och antikvariat när jag är utomlands. Ett intresse helt enkelt.

Hur tänker du dig framtiden för ditt förlag?

Framtiden tänker jag mig som delvis oförändrad. Hur aktivt förlaget är beror mycket på vad jag själv tar mig för i övrigt. Som det ser ut nu har jag fullt upp med att producera böcker åt andra förlag, vilket gör att tiden inte riktigt räcker till. Men förhoppningen är att få mer tid att jobba med förlaget framgent.

Vad tycker du om Salongen? Vad vill du ge oss för råd för den fortsatta verksamheten?

Salongen känns gedigen och har ett gott rykte. Jag intresserar mig för det mesta, men hinner inte alltid ta till mig så mycket som jag skulle vilja. Sen är jag en pappersmänniska som inte gärna läser längre texter på skärm. Råd? Papper kanske?