Det här är en underbar bok. Jag kan inte hålla mig från att utbrista det direkt – en läsning som framkallar ett återkommande begär att beställa en hel hög upplagor för att ge bort i julklapp till nära och kära, så de kan ha den ständigt tillgänglig på kaffeborden, för passande högläsning av de aforistiska visheter om tidlös kärlek som Magris berättare ger oss.  läs mer »

Den folkskygge Thomas Boschiero tvingas en dag uppsöka notarius publicus Strazzaboscos kontor på Piazza Castello i centrala Vicenza. Dagen sammanfaller så när med den tionde årsdagen av hans systers försvinnande, vilket i och med hennes rättsliga dödförklarande innebär att Thomas endast är några få anteckningar från att bli den enda ägaren till familjens enorma förmögenhet.  läs mer »

Ibland retar det mig att han berättar så lite om sig själv. Som att få brev från en vän som berättar om sina vandringar i en stad, besök hos grannar, en semesterresa, ett par böcker han läst, men ingenting avslöjar om sin djupaste vånda och fröjd. Samvetskval, oro, misslyckade eskapader eller tragikomiska nederlag.  läs mer »

*Katedralen är en långsträckt, treskeppig basilika med normalt tvärhus och långt kor, absid och tvärskeppskapell med absider. Muren artikuleras av tunna strävpelare som leder tanken till anglonormandiska byggnader.  läs mer »

Den tunna romanen ”Onda stenar” berättar historien om en kvinnas desperata längtan efter den stora sanna kärleken, men det här är också en bok om litteraturens och musikens räddande kraft. Berättelsen strömmar ur flera munnar, men grundrösten är sondotterns och denna sondotter delar drag och bakgrund med författarinnan Milena Agus själv.  läs mer »

– Så med tåg kan man inte komma dit upp…
– Nej. Och inte heller med buss.
– …
– Det tar tre timmar med mula. Och då inte på vintern, förstås. Och inte heller under snösmältningen. Då skulle ni inte klara det på fem timmar.
– Jaha… och jag antar att den ändå har ett namn.
– Ja, det tror jag. Det är nog det enda den har.  läs mer »

Salongen ber att få presentera höstens första översättarintervju. Vi bereder plats för Barbro Andersson på vår lilla intima scen:

Hur kom du in på översättarbanan?

En god vän hade just startat ett bokförlag och frågade om jag ville översätta en rumänsk roman, eftersom han visste att jag läst rumänska och varit på en nio månaders stipendievistelse i Rumänien.  läs mer »

Salongen går ut i sommarhagen och in i sommarvilan. Vi ber att få tacka vårens läsare och gästskribenter - ett särskilt tack till Max Paulsson - och vår nya samarbetspartner den polsk-tysk-ukrainska litteraturtidskriften Radar. Som sommartext väljer vi en liten vandring i Dantes spår:  läs mer »

I början av 1990-talet köpte jag under en Italienresa en novellantologi med namnet ”Italiana - Antologia dei nuovi narratori”. Boken kom ut 1991 och i den finns texter av 24 författare representerade, majoriteten av dessa födda på 50-talet.  läs mer »

För några somrar sedan förälskade jag mig i en stad, vars grundfärger är oxblod och rostrött, som på några punkter bryts mot parkgrönt och skinande marmorvitt med enstaka skälvande övertoner i rosa. Staden heter Ferrara och den ligger högst upp i östra Emilia-Romagna.  läs mer »