Ännu ett Salongsår - det andra - går mot sitt slut. Vi sitter i soffan här i hörnet, vi drar upp fötterna, det är vintrigt på golvet, men här finns filtar.  läs mer »

Så sitter jag då med luntan i händerna, till slut. Den tog tid på sig för att komma fram, sex veckor närmare bestämt. Den var skadad, spräckt i bilderna på pärmarnas insidor. Hade fått slag, såg helt enkelt skamfilad ut. Så går det när nordeuropeisk kultur ska ned till Paris, tänker jag.  läs mer »

Vi strövar vidare i boken ”Källarhändelser” och jag bläddrar oss fram till sidan 382. Där börjar händelsen som bär titeln ”Hölderlinnatt” och som har Aris Fioretos och Horace Engdahl som huvudaktörer. Jag läser och följer en stund deras ord och låter sedan tanken löpa vidare dit den vill och kan.  läs mer »

Även jag sitter med den "grå tegelstenen" som Bodil kallar den, lite kärleksfullt, tror jag. Mina betraktelser är mindre organiserade och koncentrerade än Bodils, men inte mindre fascinerade.  läs mer »

Låt oss nu tillsammans göra ett första besök i boken "Källarhändelser" för att se vart det besöket eventuellt kan leda oss vidare.  läs mer »

I Salongen sitter vi nu alla med varsin grå tegelsten i knät. Vi läser ”Källarhändelser ” och låter dessa fortplantas och leva vidare bland oss.  läs mer »

Årets sista dagar väller nu in. Vi står här mitt i strömmen. Nio månader - lite drygt - har gått sedan Salongen kom till världen. Det har i mycket varit en omtumlande tid, en ny tid med många nya möten och ibland oväntade händelser. Vi vill tacka er som medverkat, er som läst och deltagit i samtalen här. Det är vi tillsammans som är Salongen.  läs mer »

I söndags lämnade jag Salongen och for till Stockholm för att besöka en salong av kött och blod och väggar och tak. Salongen här är visst också verklig, men dess verklighet lutar sig in i en annan dimension. Och någonstans längtar den väl alltid efter ett förkroppsligande. Kanske är den mest av allt en längtan efter en inkarnation.  läs mer »